Efter många funderingar hit och dit tog jag beslutet att ändå fara till Båstad, så här ligger jag nu i sängen med mina nya fula glasögon och läser jag är ozzy. Inte så himla rockigt faktiskt men otroligt skönt. Det är precis de här jag behöver för att stå stadigt igen. Jag lämnade det mesta där hemma på några vinglande ben och visste inte när jag skulle falla. Nu låter det här väldigt drastiskt men jag behövde helt enkelt komma bort om man säger så.  Efter några veckor här förväntar jag mig att jag åker härifrån med fötterna på jorden igen.

Jag kan dock inte undgå att sakna er där hemma.