Jag vet faktiskt inte vart jag ska börja men kan säga att mitt liv är väldigt upp och ner just nu, men mest ner. Jag har mig själv att skylla för jag har satt mig i denna situation helt själv. Jag har svikit den personen i mitt liv som faktiskt betydde mest, som fanns där dag som natt och skulle göra precis allt för mig. I den famnen kände jag mig en gång väldigt trygg. Kändes som att inget kunde förstöra oss ett tag.
Men där hade jag fel. Det gick att få isär oss och i tårar skiljdes vi den gången. Nu är det min tur att orsaka den smärta igen. Jag har förstört dig denna gång och jag vet precis hur det känns för det var jag som gick iväg med det förra gången. Det är det som gör mig mest ont, jag vet precis hur mycket du lider, hur fruktansvärt arg och ledsen du är. Själv försöker man förklara sig genom att säga förlåt. Men ett sånt ord hjälper inte nu. Det har alldeles för liten betydelse i jämförelse med det jag orsakat.

Du har fortfarande mitt hjärta, tro det eller ej. Förlåt för smärtan älskade du.
Jag ska göra det hel igen, det lovar jag dig.